Neverland

Neverland

dikter

2010Skapad av mandyjunoquartin.se tis, februari 09, 2010 08:16:52
Hand.

Det finns en tanke
som gör mig rädd och stel
en tanke på beröra din hand
och smaka.

Det gör ont men samtidigt inte.
Att älska en av samma sort,
samma skrot och korn.
Ibland delar vi natten.

Men det är ändå rädsla kvar
som håller mig fast.
I steget inför att våga
hålla din hand.

*
I väntan på existens.

Vi föll som snöänglar i en lånad blankett
om att söka ekonomiskt bistånd.

En dag tar gråheten oss alla
ekar det i skallen
när jag står i väntrummet
i väntan på min tur.

Här sitter en tant bakom en mur.
En tant som öppnar den låsta ytterdörren
först när du ringt på en klocka.

Du anar inte hur svårt det är att få
existensminimum.
Att få existera i deras ögon.

Du vet om det,
du är bara en liten lort.
En hög papper som ska bläddras igenom,
för ett beslut.

Ett beslut om existensminimum,
Existens i deras dom lågavlönade kvinnornas ögon.
Existens för ens överlevnad.
Minimum.
Existens.

*

Skriven 2005-02-14 16:42


Sektioner av rymd


Vitt landskap och frid
resan gör mig hel
Som att vakna upp feberfri
slippa yra mer
Men jag vet vad som gör allt klart
sällskapet och värmen ikväll

*

Aerogram från framtiden


Drömmar som klockor
ringer in
steget är nära
men vi faller ner
transformeras
växer upp

Bara fötter springer
gräs kittlar fotsulan
Aldrig stanna upp
när solen steker mitt ansikte

Jag i randig tröja och kalsonger
Trädgårdsmöbler som vissnar bort
Det kliar i min hand
under månen stoft

*****************************

Skrev denhär till en av mina finaste vänner efter ett uppvaknande rakt i natten hösten 2002. Det är en av få låttexter jag skrivit. Den kommer aldrig bli klar om inte någon annan kidnappar den och fyller i.


Får jag ge dig lov på livet?


Vännen min lägg dig i mitt knä slut dina ögon somna in
hit kommer inte rädslan
drömmen tar oss till ett paradis där får du kraft och lust
Du är klok men vill glömma fantasins skimmer

"I mitt kalejdoskåp är du lycklig igen
men verklighetens tid tar död på magin
Livets uppsats skriver inte sig själv
Våga känna någons närhets hand (igen)"

Luta dig i min famn
i skenet av månen ändrar du färg
men solens strålar klär dig svart
du kan andas under nattens mörker

"I mitt kalejdoskåp är du lycklig igen
men verklighetens tid tar död på magin
Livets uppsats skriver inte sig själv
Våga känna någons närhets hand (igen)"

Hon kommer klä dig med glitter och glädje
göra dig redo för stormen
av möjligheter kan du göra din värld större
ett leende smickrar dina läppar
Hur känns det att flyga

  • Kommentarer(0)